Det förflutna hinner i kapp en...

När jag kom hem efter en händelserik dag så hände det något ovanligt när jag stod där med all disk och tvätt å sånt där ni vet. In i trädgården kommer fyra av mina nuvarande elever. Oj, hur hittade ni hit? Jag hade visserligen beskrivit var jag bodde och en av tjejerna bor bara 2 km bort (nära här på landet, nästan grannar). Trevligt var det i alla fall:)

Vi pratade lite om var de hade gått på dagis när de var mindre för min krångel ville gärna vara med och diskutera. En visade sig ha bott i den håla som jag bodde i tidigare. När jag frågade var visade det sig att hennes pappa och jag var klasskompisar i nio år... Det första som slog mig är att hon är så himla trevlig och det var inte riktigt han när han var tio. I dag är han säkert en toppenkille men som tioåring var han inte min favorit kan jag nog ärligt säga. Men jag var nog inte hans favorit heller. Jag var en riktig mes. Tur att inte alla mina vänner kände mig på den tiden. Jag var som gjord att skämta om och med. Fast det är jag nog fortfarande fast i dag har jag en självkänsla som tål att skämtas med. Jag är nog min värsta fiende i dag. En gång var det han men det var många, många år sen. Han är förlåten för länge sen.

Kommentarer
Postat av: whatthefuckdotcom

Haha, fy och ursch! Då kan vi starta en klubb på måndag ;) "Död-åt-snooz-knappen-klubben" ;)

2008-10-16 @ 21:03:06
URL: http://whatthefuckdotcom.blogg.se/
Postat av: Olle

Visst är det lite skumt med folk man hade en viss uppfattning om när man var barn/yngre! Dom som var otrevliga då kan vara änglar idag o tvärtom! :) Har själv upptäckt det.



Va spännande med paparazzis... kikar ut i mörkret efter nån blixt Bäst man kammar sig!! :)

Natti!

2008-10-16 @ 21:46:02
URL: http://enarmad.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0