pz2

Det känns som jag har fått horn... De växer sakta men säkert och jag kommer när som helst att bli en arg Ann-Sofie. Tror ni det hjälper att sova? Kanske? I kväll börjar mannen att jobba igen. Då kommer livet att följa sin gamla vanliga väg igen och hornen kanske går ner igen? Vi får hoppas på det. Jag vill inte vara som en tickande bomb med horn i pannan. Jag vill vara glad och optimistisk om allt och alla det är mer jag!