I morgon kan jag skratta åt det...hoppas jag
Jag blir lite trött på mig själv ibland. Ganska ofta om jag ska vara helt ärlig. Idag har jag varit och jobbat och skulle sluta 17.30. Jag visste att jag skulle bara möta mannen i dörren men så fick det bli. Jag skulle stänga båda avdelnignarna som jag var på så jag blev jätteglad när det sista barnet blev hämtat 20 minuter tidigare än planerat. Det betydde att jag skulle få träffa min kära man i 20 minuter i stället för 1. Jag släkte och låste överallt sen slog jag igen personaldörren som då går i lås...Det var då jag insåg mitt misstag...bilnyckeln och plånboken låg i ett skåp i köket och jag hade ingen nyckel till dörren. Jag hade låst in bilnyckeln och stod nu 7 km hemifrån utan att kunna ta mig hem. Det var bara att ringa mannen och be honom komma med reservnyckeln. Åt helvete med de 20 minuterna! Jag fick ett asgarv i luren, men en kram som plåster på såren.
I morgon ska jag skratta åt detta. Om inte annat så kommer personalen på dagiset att göra det när jag kommer i morgon för att hämta mina grejer.
